1768-1839 Austrian Joseph Anton Koch Galleries was an Austrian painter of the German Romantic movement. The Tyrolese painter left academic training in the Karlsschule Stuttgart, a strict military academy, and traveled through France and Switzerland. He arrived in Rome in 1795. Koch was close to the painter Asmus Jacob Carstens and carried on Carstens' 'heroic' art, at first in a literal manner. After 1800 Koch developed as a landscape painter. In Rome he espoused a new type of 'heroic' landscape, revising the classical compositions of Poussin and Lorrain with a more rugged, mountainous scenery. He left Rome in 1812 and stayed in Vienna until 1815, in protest of the French invasion. During this period he incorporated more non-classical themes in his work. In Vienna he was influenced by Friedrich Schlegel and enthusiasts of old German art. In response, his style became harsher, and this new approach had a wide influence on German landscape painters who visited Rome.  Related Paintings of Joseph Anton Koch :. | landscape with shepherds and cows | The Upland near Bern | The Monastery of St.Francis in the Sabine Hills,Rome | Monastery of San Francesco di Civitella | The Monastery of St.Francis in Sabine Hills, Rome |
Related Artists:
Christoph Nathe
German, 1753-1806
Johannes Lingelbach
(Frankfurt, 1622 - Amsterdam - 1674), was a Dutch Golden Age painter, associated with the second generation of Bambocciate, a group of genre painters working in Rome from 1625 - 1700.
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.